Dressyr i Globen
Tinso - bus
Tror man att man är stor och stark så går dom på det verkar han tänka. Konstigt jag trodde att skatorna var klyftigare än så!
Vad långt en liten Bichon Havanais kan gå!
Och det är hon nu för hon gillar snö.
Våra katter däremot Josefin och Tusse vräker sig i fåtöljerna i vardagsrummet. Katter kan verkligen njuta av livet och sova 23 timmar om dygnet . . . för att sedan vakna till och vara ute 23 timmar om dygnet istället när vädret passar. På sommaren till exempel då kommer dom bara in för att äta. Men nu är det fåtöljer och sängar som gäller; utsträckta eller ihoprullade. Svårt att tänka sig en utbränd katt! Dom är ju otroliga på att slappna av . . . . .
Det otäcka hästbettet...
Fast hästen hade väl en anlednng tyckte den, såg väl eller hörde något som inte vi märkte.
Konstigt att det inte händer fler saker egentligen. Och konstsig är man väl som mamma som uppmuntrar sina barn till att hålla på med ridning och hästar. Men det är väl för att det inte finns något härligare än en galopp ute i naturen
Minna - kortklippt och snart en normal hund
Igår i stallet lekte Kajsa 10 år med Minna och fick henne att både hoppa och göra piruetter. Och det med en hund som för ett och ett halvt år sedan inte ens tyckte om barn. Hon var rädd för barn.
Bra gjort av Kajsa som säkert har fin känsla för hundar!
Visst är det fantastiskt när det stämmer!
Visst är ridningen fantastisk när allt stämmer! Hade en hopplektion i veckan och det fungerade så bra! Så pass bra att den underbara känslan av att faktiskt flyga över hindren (även om dom inte var så stora) satt kvar i kroppen i flera dagar. När jag känner att jag kan lita på hästen och att den lyder hjälperna bra och liksom tar sats mot hindret själv det är svårslaget!
Humöret och självförtroendet blir på topp efter ett sådant ridpass. Borta är hoppnervositet och känslan av att man inte kan.
Det är märkligt men ridning går i vågor. Många timmars slit i ridhuset när jag inte tycker att jag går framåt, jag känner själv att sitsen inte är tillräckligt stabil, hästen inte lyssnar tillräckligt, det är stelt kanske orytmiskt , det stämmer inte.
Men sen kommer den där stunden när allt stämmer, hästen tar halvhalterna, den är mjuk och följsam, den lyssnar, vi är samspelta. Då är hästar de mest underbara djur som finns och då vill jag aldrig sluta rida.
Efter det sitter känslan kvar i kroppen och jag är glad i flera dagar och hoppas att jag kan rida tills jag är 80 minst!
